Hannah's Days

OBS: Jag lever och mår bra! Tänkte bara berätta hur jag mår..

Vaknade ca 04:30 och kände att jag hade ont i magen, tänkte gå ner på toaletten och kissa men insåg att jag hade svårt att röra mig p.g.a. smärtan och väntade litegrann i hopp om att det skulle gå över, som det brukar göra. Men inom de närmsta minutrarna blev smärtan bara värre och värre. Till slut var jag tvungen att ringa mamma. Ringde flera gånger men hon svarade inte. (Som tur var kunde jag sträcka mig efter telefonen). Sen var jag tvungen att ropa men det var inte heller kul plus att jag inte fick något svar.. så jag ringde min lillebror som svarade så han gick in och väckte mamma som kom in till mig. Efter bara någon minut, igen, blev smärtan outhärdlig. Det var som om någon drog runt med knivar i hela magen på mig och till slut kunde jag knappt andas för det gjorde alldeles för ont, jag kunde inte ens dra upp benen på magen som jag ville för det gjorde för ont.

Så jag bara låg där och grinade och skakade i hela kroppen, benen verkligen ryckte hela tiden vilket gjorde ännu ondare så jag fick hålla emot i väggen för att försöka ligga så still som möjligt.
Mamma ringde sjukvårdsrådgivningen för hon fick mig ju inte ur sängen så hon kunde inte köra mig till sjukhuset. 1177 sa väl mest typ "Har hon magsjuka? Har hon mens? Det kanske är mensvärk" Ehhhh... jag har väl förfan haft mensvärk, så jag vet väl hur det känns! K*rring hjälp mig istället!! Förlåt mina dåligt utvalda ord men ni anar inte hur ont jag hade..
Jag har aldrig haft så ont i magen i hela mitt liv och då har jag bråck på övre och undre magmunnen, IBS och har haft magsår och världens menssmärtor då jag spytt och allting. Och då har jag haft problem med magen sen 8-års ålder. Så hur som helst när jag låg där tänkte jag "Dom kommer att få söva mig för att ta mig härifrån.. jag kommer dö" Typ. Fick sån ångest för jag hade så ont.
Så mamma la på med 1177 och ringde 112 direkt som skickade en ambulans. De kom ganska snabbt men för mig kändes det som en evighet! De höll också på ett tag innan de fick ut mig i ambulansen. Och för att inte tala om när jag skulle ta på mig kläderna...

Så åker vi in på akuten och de lägger in mig på ett rum, tar kapillärprov, blodtryck och feber, går ut och stänger dörren och där får jag ligga i 2 timmar utan att de kommer in EN ENDASTE gång! Ska man göra så? Skicka in någon med ambulans med världens magsmärtor och låta de ligga där utan att tala om vad de gör eller varför de inte kommer in? Tycker sjukvården är jävligt dålig här i Bollnäs. Jag vet inte hur det är någon annanstans men ändå. Så efter 2 timmar gick mamma ut i korridoren och skulle kolla om det inte kom någon snart.. för då hade mina smärtor gått över, såklart. De går ju över någon gång!

Då säger sköterskan "Är hon vaken?"
Mamma "eh, ja hon har varit vaken hela tiden?!"
Sköterskan "Jaha, har hon ont i magen nu?"
Mamma "Nej det har ju gått över nu.."
Sköterskan" Jaha okej, men då ska jag hämta läkaren så kanske han kan skicka hem er"

Då helt plötsligt kom läkaren in hur fort som helst! Och det är ju klart han inte kan undersöka mig när smärtan gått över. Det ska man väl göra på en gång och inte vänta på att den ska avta..
Så vi förklarade för läkaren om mina problem med magen sen tidigare och att vi inte gjort någon uppföljelse. Så han dokumenterade och skulle skicka det till HC också skulle vi själva ringa dit nästa vecka för att få en tid. Sen fick vi åka hem.

Nu mår jag bra iallafall förutom att jag är helt utmattad och har kommit fram till att det inte är så konstigt att jag är trött hela tiden när jag aldrig får lugn och ro med magen. Varje dag ska den jävlas och göra ont. Minst 1 gång i veckan är den verkligen på värsta viset när man har så ont att man bara vill gräva ner sig.. ja det går inte att beskriva om ni inte varit där själv. Nu får vi hålla tummarna för en operation för min del... Ja, det var väl allt vad jag hade att säga.