Nykär eller bara "vanligt kär"?
Nu är jag igång och funderar igen.. men jag sa till min pojkvän igår: jag tror jag kommit på varför man är nykär, men nu känner jag mig lite efterbliven för det har säkert alla redan kommit på.
Sen diskuterade vi det där.. eller om jag ska vara ärlig så var det mer jag som diskuterade med honom (haha). Men jag tänkte iallafall såhär..
Att man är nykär för allt är spännande i början eftersom man inte vet så mycket om den andra :) sen upptäcker man ju liksom nya saker hos varann. Men det är när man tycker att man känner den andra som det går över från "nykär" till "kär" och det blir mer vardag. Man är forfarande kär då men inte nykär utan kär i alla saker man upptäckt hos personen. 
Det kan ju också vara därför som folk ofta gör slut under eller strax efter den där "nykär"-perioden för att man upptäcker saker som man egentligen inte "vill" upptäcka hos den andra..
Fast egentligen kommer man ju att upptäcka saker hos varann till man är 90 år eller äldre.. man kan ju inte liksom veta hur den andra vill inreda sitt hus eller uppfostra sina barn. Dessutom kanske de sitter på en massa dolda talanger? ;) Ja det var iallafall min fundering och nu har jag fått dela med mig av den.. haha :)
Eller hur tänker ni? ;) Är ni nykär? :D
Hela "nykär" grejen handlar ju liksom om att man är förälskad. Och det är idag bevisat att förälskelse handlar mkt om höga halter av vissa hormon och ämnen som serotonin och endorfin. När kroppen börjat vänja sig vid dessa höga doser som cirukulerar så övergår "förälskelsen" till kärlek, eller så avtar den helt och försvinner..
Det är den vetenskapliga varianten :)
