Vadå, halvsyskon?
Finns det något mer som sårar än när någon kommer fram till en, eller bara frågar om man "bara har halvsyskon", eller säger "har du inga riktiga syskon"? - Ehh, jo... vad menar du då? Med riktiga syskon? Att jag bara har låtsas? Någon av plast eller kanske en robot? Eller en osynlig varelse som jag hittat på själv bara för att jag är det enda barnet? Och, halvsyskon? Vadå, vilken del av syskonet är mitt om jag bara har halva. Vänster, höger? Övre eller kanske undre delen?
Jag anser att, antingen är man syskon eller så är man inte syskon. Det kanske är svårt att förstå för dom som har föräldrar som lever ihop och har flera barn tillsammans. Men jag tror nog att ni som har skilda/separerade föräldrar och syskon, som jag, har en förälder tillsammans, förstår vad jag vill komma fram till.
Jag har tre bröder. Dom bröderna är mina, hela bunten, allihop. Både övre, undre, vänster och höger del av dom faktiskt! En av dom har jag samma mamma med, och två av dom har jag samma pappa med. Vilket betyder att dom är mina syskon no matter what. Och jag vet att jag skulle älska dom lika mycket vare sig vi har en eller två gemensamma föräldrar. Så det så!
Nu säger jag inte att jag tar för givet eller något att ni som har föräldrar och syskon som lever tillsammans ska förstå det här och jag förstår om ni inte har tänkt på det, jag förstår också att ni som säger det inte gör det för att såra. Och alla kanske inte håller med mig heller.
Bara något jag funderat på.. hur tänker ni?
Jag anser att, antingen är man syskon eller så är man inte syskon. Det kanske är svårt att förstå för dom som har föräldrar som lever ihop och har flera barn tillsammans. Men jag tror nog att ni som har skilda/separerade föräldrar och syskon, som jag, har en förälder tillsammans, förstår vad jag vill komma fram till.
Jag har tre bröder. Dom bröderna är mina, hela bunten, allihop. Både övre, undre, vänster och höger del av dom faktiskt! En av dom har jag samma mamma med, och två av dom har jag samma pappa med. Vilket betyder att dom är mina syskon no matter what. Och jag vet att jag skulle älska dom lika mycket vare sig vi har en eller två gemensamma föräldrar. Så det så!
Nu säger jag inte att jag tar för givet eller något att ni som har föräldrar och syskon som lever tillsammans ska förstå det här och jag förstår om ni inte har tänkt på det, jag förstår också att ni som säger det inte gör det för att såra. Och alla kanske inte håller med mig heller.
Bara något jag funderat på.. hur tänker ni?
Kommentarer
Postat av: Åsa
Vad fint skrivet Hannah,o du vet att dina RIKTIGA bröder älskar HELA dig...=) Kram
Postat av: Cicci
Du är så klok Hannah! Självklart har man hela syskon oavsett om man "bara" har samma mamma ELLER pappa! Eric har ju fått en storebror nu som han AVGUDAR, och det tycker jag är jätteroligt för honom eftersom han antagligen inte fått nåt syskon annars!:-)...och om JAG får välja så vill jag hellre kallas "extramamma" än låtsasmamma...jag lagar oxå mat, städar, tvättar och BRYR MIG OM!! Kramar!
Postat av: Hannah
Åsa: Tack så mycket! Ja å tur är väl det.. :-) Kram
Cicci: Tack :) Ja, precis. Så det är ju tur att man kan få syskon på köpet! Extramamma låter mycket bättre och det kan jag garantera att christofer ser dig som också!! Kram :)
Trackback
