Hannah's Days

Tänkte berätta lite om min hälsa så att folk i min omgivning kan förstå varför jag är som jag är ibland, och förhoppningsvis ta hänsyn till det. Dessutom tycker jag att det skulle vara väldigt skönt att få skriva av sig..

Det är nu dags för mig att prioritera lite saker i vardagen. Det har jag min mamma till hjälp med. Så om jag ska prioritera bloggen eller inte framöver är fortfarande ett frågetecken för mig. Men jag blir ju glad av den samtidigt som jag blir stressad av den. Så därför får vi se hur det blir. Förhoppningsvis blir det kvar men med mindre krav.

Jag börjar såhär..

Dom jag har strykit över är dom symtomen jag inte har.

Symtom på stress:

• ökad svettning, hjärtklappning, myrkrypningar i huden, muskelspänning, värk, huvudvärk (några av de)
• allergi, hudåkommor, övervikt etc.
• diarré eller andra magproblem
• sömnproblem
• högt blodtryck
• ökad infektionskänslighet
• koncentrations och uppmärksamhetssvårigheter och upplevd försämrad minnesfunktion - särskilt närminnet, tunnelseende
• tankar och energi fokuseras på speciella frågor – svårighet att koppla av
• ointresse av vad som händer runt omkring
• inaktivitet i de personliga relationerna (vissa)
• nedstämdhet

Symtom på utbrändhet:

• påtaglig kroppslig svaghet eller utmattning som inte går att vila upp sig ifrån
• svåra koncentrationsproblem och minnesstörningar
• svårighet att orientera sig, eller utföra vanliga rutinhandlingar
• nedsatt prestationsförmåga och möjlighet att hantera krav
• problem med att tänka klart
• humörsvängningar eller nedstämdhet
• bröstsmärtor
• yrsel
• mag- och tarmproblem
• hjärtklappning
• ljudkänslighet
• värk i nacke, axlar och rygg
• sömnproblem
• trötthet

Jag hoppas också en dag på att få kunna stryka resten.

Men jag kan förklara mig lite: Jag är konstant trött, jag somnar lätt på kvällarna men vaknar flera gånger under natten, jag har väldigt ont i axlarna och ryggen och är stel i nacken. Jag har svåra problem med magen, jag är dessutom illamående och har sura uppstötningar, halsbränna o.s.v. Jag orkar inte med krav på mig från andra människor. Det är nog med kraven jag har på mig själv. Jag har rätt länge nu haft bröstsmärtor.
På den senaste tiden (det har varit så förut också men är som värst nu) så har jag väldiga humörsvängningar. Mamma undrar om jag kommit in i trotsåldern lite sent än normalt, haha. Skämt åsido.. nej men seriöst så är jag grymt lättretlig och det kan ni fråga min stackars pojkvän som får stå ut med mig. Dessutom känner jag att jag kan börja grina för allting. och då är det överdrivet. Vissa dagar orkar jag ingenting och vissa är det tvärtom.

Men jag har försökt komma igång att träna nu i hopp om att bli gladare och piggare. Och tur är väl det att jag orkar ta för mig det :)

Sen är det så att jag orkar knappt vara med kompisar längre. Den enda jag orkar träffa typ det är Victor just för att han känner mig så bra och jag är så trygg med honom. Dessutom har han en väldigt lugn effekt på mig. Så det är en himla tur att jag har honom, tack för det <3 Men det betyder inte(!) att jag glömt mina vänner eller andra för det. Men ni som är mina riktiga vänner förstår nog.

För två år sedan hade jag dödsångest/panikångest, och gick hos en psykolog för det. Ångesten kan komma ibland nu också för att jag är stressad eller mår dåligt över någonting. Men det är inte alls på samma sätt och det är jag oerhört tacksam över. Jag tror alltså att detta har lite att göra med att jag tar på mig mycket på fritiden o.s.v. för när det blir lugnt runt mig, då kan ångesten komma. Och det är det jag är rädd för, därför hittar jag alltid saker att göra eller är gärna alltid upp i någon.

Jag tog inte med alla symtom ovan för det står lite olika på olika sidor. Vissa har tagit med mer symtom och vissa mindre. Men det är såhär att jag har menstruationsrubbningar. Alltså jag har inte fått någon mens denna månad för att mina stresshormoner stöter ut andra hormoner i kroppen har en barnmorska talat om för mig. (Nej jag är inte med barn!). Hon föreslog också att jag skulle gå och prata med kuratorn men jag orkar inte det just nu. Vi får se om jag tar tag i det sen.

Nu är det nog så att många undrar varför jag skriver vissa detaljer eller varför jag ens skriver det här. Men det är för både min och eran skull. Dels för att ni ska förstå varför jag är som jag är ibland och för att jag ska kunna slappna av genom att jag vet att ni förstår. Sen för att jag kanske inte ibland orkar förklara och då kan jag be den/dom läsa det här om den/dom inte redan gjort det. Och för det sista, att jag själv kanske kan gå tillbaka och läsa av vissa anledningar. Jag bryr mig ärligt talat inte så mycket om detaljerna, annars skulle jag inte skrivit dit dom :)

Nu ska jag inte skriva så mycket mer, och jag blir imponerad av er som orkat tagit er igenom all text. Hoppas ni alla har det bra! ♥